Varför ska jag inte springa 201 km?

För lite drygt en månad sedan var jag i Davos och sprang min första Irontrail. Jag var anmäld till 91 km, men då väderleksrapporterna verkade lite osäkra dagarna innan loppet tog jag det säkra före det osäkra och bytte ner mig till den lite kortare distansen 41 km (visade sig bli 46,9 km).

Vädret blev OK dagen för loppet, Allt, och jag menar verkligen ALLT, gick jättebra under hela loppet! Inga blåsor eller andra fysiska problem, i stort sett uppehåll fram till kanske 3-4 timmar kvar att springa då det började regna en del. Arrangörerna gjorde ett jättearbete med underhållet och säkerheten, banan var oerhört väl uppmärkt och det fanns gott om både mat och dryck i vätskestationerna. Jag hade massvis med energi kvar i kroppen när jag kom tillbaka till Davos och hade inga svackor i loppet, varken mentalt eller fysiskt!

En bergssjö längs vägen till Arosa

I efterhand har jag verkligen ångrat mig att jag bytte ner mig i distans. Vädret var OK och med tanke på hur kroppen svarade både uppför, nerför och på platten hade jag klarat 91 km utan några jättestora problem. Det låter kanske lite kaxigt, men eftersom man håller ansträngningsnivån på en relativt låg nivå orkar man faktiskt hålla igång i 20-30 timmar utan att uppleva det som jobbigt. Vätske- och matstationerna ligger tillräckligt nära varandra för att man aldrig ska behöva gå slut på energi så länge som magen accepterar det man stoppar i sig.

Sista nerförsbacken innan målet i Davos

Inför 2016 skulle jag jättegärna vilja anmäla mig till CCC, det har varit mitt drömlopp ända sedan jag var i Martigny och Trient och sprang under en underbar och kylig höstvecka 2011.

Samtidigt har jag en liten klar, men just nu ganska svag, röst i huvudet som säger till mig "Du klarar det. Det är alldeles jävla jättesjukt långt, men du klarar det! Du kommer att ha gott om tid och du kan springa/gå  Swiss Irontrail T201! Du klarar det!". Vågar jag lyssna på rösten?

Trailskola på svengelska

André Jonsson är en av Sveriges bästa traillöpare och tillsammans med Peak Performance gjorde han förra året en miniserie med tips för att springa fortare och ha roligare på löprundan eller tävlingen. Serien består av tre delar och är inspelad i Åre-fjällen. Sjukt vackert är ordet!

Best of 2014

Det var ju väldigt länge sedan jag skrev något här på bloggen och jag har funderat lite på vad jag egentligen vill med att skriva här. Jag har saknat att skriva av mig ibland, samtidigt har jag inte riktigt tyckt jag har haft något läsvärt att skriva. Någonstans har jag landat i att jag ska skriva bara när jag känner för det, om det är mycket eller lite spelar ingen roll. Jag kommer också att göra en del ändringar av uppbyggnaden av bloggen vartefter.

Snart är det dags för 2015 års första större utmaning, Kielder Ultratrail. Det är ett lopp som går runt Englands största vattenreservoar i närheten av Newcastle. Skotska gränsen kommer vi att kunna se från nordliga delarna av banan och alldeles väster om Kielder Water ligger Hadrian´s Wall (där det går ett annat läckert lopp, kan kanske bli aktuellt för ett annat år!). Området är ett av de glesast befolkade delarna av England. Det har gjort området känt för de spektakulära stjärnhimlarna man kan se eftersom det inte är några städer eller annat som stör natthimlen. Det ska bli jättekul att få springa mitt första lopp i England och att kunna göra det på en så vacker och enslig plats gör det hela ännu bättre! Målet med loppet är egentligen bara att njuta av naturen och ansträngningen, det är trots allt 50 km ganska teknisk stig som ska passeras. Loppet har inte så mycket höjdmeter men ska ändå vara ganska tufft!

Bild lånad av simonfraserphoto.co.uk

Best of 2014

Bättre sent än aldrig, det är dags att kröna Bästa trail running videon från 2014. Det är en film som gjordes under 2014 års Hardrock 100. Kilian Jornet fullständigt krossade det tidigare banrekordet, ett rekord som alla trodde var oslagbart! Och han gjorde det dessutom på ett sånt sätt att det inte ens verkade som han tog i, han stannade flera gånger under loppet för att vänta in de andra deltagarna och för att fotografera. Vid en vätskestation där det serverades tequila tog han en shot innan han fortsatte!

Här är en liten kort film som visar hans helt överlägsna teknik, jämför Kilians teknik (och hastighet!!) med exempelvis Dakota Jones (i röd tröja) som kommer strax efter: www.youtube.com/watch?v=tQbEaiHPI9k (man kanske måste kopiera in länken i webläsaren för att den ska funka eftersom det är en privat video).

Det som imponerade på mig mest var dock inte Kilians lopp utan Tim Olson, en av topplöparna i bergsultravärlden. Han hade inte en bra dag! Faktum är att han hade en av de tuffaste dagarna på jobbet han någonsin haft! Han låg bland de allra främsta fram till Ouray, efter ungefär 45 miles. Därifrån fick han inte med sig tillräckligt med mat och näring och han hämtade sig sen inte riktigt. Han fick verkligen kämpa för att ta sig i mål. Han berättade själv om loppet på sin blogg. Mycket läsvärt!

Hans pacer Jamil Coury, själv en av världens bästa när det handlar om riktigt tuffa lopp, filmade hela loppet och skildrade Timothys lopp så bra att han får utnämningen 2014 års bästa trailfilm!