“A man must love a thing very much if he not only practices it without any hope of fame and money, but even practices it without any hope of doing it well.”
De närmaste tre lördagarna är reserverade för trailtävlingar. Först Göteborg och Jönköping på Salomon Trail Tour och därefter Risveden Terräng i närheten av Alingsås. Trailvideon för dagen togs av trailper förra året vid loppet i Jönköping och jag blir så grymt sugen att springa när jag ser de smala stigarna och utsikten över Vättern:
För en kul och inspirerande berättelse om vad som väntar deltagarna i Risveden Terräng ska du läsa Pers blogg Just nu vill jag springa!
PS. Wiggle har 20 % rabatt på alla köp (ordinarie pris) till och med den 30 augusti. Det blev ett par nya Inov8 Trailroc 255 som ska vara sköna och med bra skydd för tårna.
Dagens videoinspiration kommer från loppet Ultra Mallorca Serra de Tramuntana. Det är samma område där jag hade mitt tränings- och inspirationsläger i våras. Med två dagar kvar till Salomon Trail Tour Kåsjön är det i bergen på Mallis jag hämtar inspiration.
Jag måste snart bestämma mig för vilka lopp jag vill springa i vår, UMSdT är definitivt en stark kandidat, 63 km och 2400 höjdmeter mellan Valldemossa och Pollenca. WOOWW! Det är klart utanför min komfortzon och det kan bli precis hur bra som helst!
September kommer att bli en riktigt kul månad. Salomon Trail Tour har arrangerats på ett flertal platser runt om i landet under året och börjar nu närma sig la grande finale, Tjurruset den 6 oktober. Det vore så kul att gegga sig igenom den banan, som går på än så länge okänd plats i Stockholm, men platserna har varit slut sedan länge. Kanske nästa år. Kvar att välja på är Göteborg (1/9), Jönköping (8/9), Umeå (15/9), Örnsköldsvik (16/9), Sälen (21/9-23/9), Eskilstuna (23/9) och Åre (29/9).
Eftersom jag bor i Malmö och inte har obegränsade resurser och tid får jag välja de lopp jag vill springa, så det får bli Göteborg och Jönköping. När man kollar deras hemsidor ser det ut att bli två riktigt härliga och hårda lopp. Jag tror jag ska springa de långa loppen, dvs ca 10-11 km, men det finns även kortare alternativ om man känner för att prova på skön skogslöpning!
De två lopp i touren jag sprungit tidigare under året har båda varit så underbart inspirerande! Kullamannen är bland de tuffaste loppen jag sprungit, alla kategorier. Det enda som egentligen slår det är (så klart) Swiss Alpine. När jag bara några vecka senare åkte till deltävlingen i Kristianstad hade jag egentligen inga förväntningar, men blev helt överrumplad av den oerhört vilda och natursköna terrängen vid Bockatorpet (det är trots allt Skåne vi talar om). Kristianstad var en riktig ögonöppnare och sedan dess försöker jag springa så mycket obanat jag kan och vågar i Bokskogen och Skrylle.
Eftersom jag tycker skogs- och bergslöpning är det roligaste som finns (nästan) kan jag ju inte begränsa mig bara till Salomon trail tour. På mängder med platser i landet arrangeras mindre och större tävlingar. Den som ser mest intressant ut för mig är Risveden Terräng i närheten av Alingsås, ett lopp som riktar in sig på folkhälsa. Jag tolkar det som att arrangören vill att så många som möjligt ska komma och njuta av vacker natur och det finns förutom löpning även en klass för promenad! Anmäl dig och ta med en picknickkorg!
Dagens youtube-inspiration hämtar jag från förra årets trail tour-tävling i Åre. Uppför, nerför och en massa lera. Vem säger att inspirerande löpfilmer måste vara tekniska mästerverk? Kan inte bli bättre!!
Riktigt skönt väder, trångt, högljutt och tusentals löpare och åskådare. Så kan man sammanfatta årets upplaga av Midnattsloppet. Det var också första gången jag gick under en timme på tio kilometer, klockan stannade på 59:27 minuter. Jag sprang så fort jag kunde och tänkte se hur långt det höll, så det blev även nytt rekord på 5 kilometer med knappt 28 minuter. Efter ca 6 kilometer hann verkligheten ikapp mig och jag fick ta mitt gamla vanliga tempo en stund. Jag startade en långspurt strax innan Medborgarplatsen, det fick bära eller brista, och jag klockade 12 kilometer i timmen i medelfart på sista två kilometerna (tack Ambit!). Jag var riktigt nöjd när jag fick min medalj och en banan, men efter tio minuters vila kände jag att jag hade mycket krafter kvar och mådde utmärkt.
Nästa år kommer Midnattsloppet även att gå i Malmö, så det finns risk att det var mitt sista Midnattslopp i Stockholm och då känns det extra bra att ha både nytt PB och positiva minnen från loppet!
Visserligen är den här låten gammal och ljudet lite si och så, men nog skulle det här funka att springa till?
På lördag är det dags för Midnattsloppet i Stockholm och det ska bli så skönt att faktiskt komma igång med löpningen igen. Sedan Swiss Alpine-äventyret har jag bara loggat två löprundor, en tråkig på asfalt och en härlig skogstur i Bokskogen. Läser inlägg på jogg.se om hur oroliga en del är över backarna på Söder och ler lite lätt inombords: Mmmmm, backe! Underbart! Vi har ju inte så mycket backar här i Malmö... I år satsar jag på ett nytt personligt rekord på milen och startar i 50-55 minuters-gruppen. Jag ska bara ta mig under timmen, så enkelt är det!
Annars har planeringen för vinterträningen kommit igång (löpband inställt på maxlutning och Skierg kommer att stå på programmet) och jag har tusen uppslag för vilka lopp jag skulle vilja springa nästa år. Ett klart alternativ är Fjällmaran, det ser riktigt segt och jobbigt ut på den här youtube-videon, men vilken vacker natur! Det måste ha varit en sån härlig upplevelse!
Förra helgens äventyr i Davos gav mig en hel del att tänka på. Det gäller bland annat hur jag helt
plötsligt klarar av att springa dubbelt så långt som jag gjort
tidigare när loppet inkluderar sammanlagt 3500 höjdmeter (+/-),
varför det kändes så fantastiskt bra i kroppen hela loppet och
varför jag trots sju timmars löpning inte hade ont i kroppen ens
dagen efter. Allt gick så fantastiskt lätt och problemfritt att jag nästan varit lite besviken på upplevelsen. Missförstå mig rätt, loppet och allt runt det blev precis lika fantastiska som jag tänkt mig.
Inför Swiss tog jag inspiration från ultralöpningen i träningsupplägg och förberedelser, inte minst mentalt. Tanken bakom det här upplägget är att min sammanlagda tid till fots mer liknar ultralopp än maraton. Jag har läst Relentless forward progress ett antal gånger och den
boken är sååå inspirerande för en långlöpare (även om mina långa pass
inte är ultra). Jag har lyssnat på ultrarunner och trail runner nations podcasts både i lurarna och i bilen. De var en ovärderlig källa till hur man lägger upp träning och tävling, hur man ska tänka långlopp, näringsintag, mm, och inte minst inspiration. Några av de bästa poddarna är:
Tankarna och planen innan loppet var att gå ut väldigt lugnt och inte låta mig dras med i någon rusning från start, jag ville ha fräscha ben både uppför och i nedförsbackar. Jag ville hålla mig på ca 80 % av maxpulsen eftersom jag skulle kunna hålla den ansträngningen under lång tid, men tillåta mig upp emot 90 % i de brantaste backarna. Strategin i den här delen funkade över förväntan och när jag kom upp till första bergspasset och därefter andra passet var mina "uppförsmuskler" oväntat fräscha trots att de redan jobbat i drygt fyra timmar vid det laget. När det sedan blev dags för nedförslöpning i nästan två mil ville jag löpa med korta steg, mjuka knän, landa platt på foten och undvika att bromsa alltför mycket. Även det här funkade bra. Medelpulsen sjönk lite och ökade först sista två kilometerna.
När det gällde dryck och mat visste jag inte om jag skulle kunna få i mig tillräckligt vid vätskestationerna, men den biten funkade superbra. Jag drack minst två glas iste eller buljong vid varje station och åt bröd, banan och energikaka när det bjöds. Jag kände mig aldrig törstig eller orkeslös och hade inga problem med magen, vilket verkar vara vanligt annars och även om farten gick ner lite sista fem-sju kilometerna hade jag krafter nog för att spurta sista två kilometerna och springa om ett par löpare.
Jag är jättenöjd med att jag genomförde loppet, men så här i efterhand är jag faktiskt inte riktigt nöjd med HUR jag sprang. Det känns som jag kunde gjort mer. Min "analys" så här efter en veckas funderande (nej, inte hela tiden!) är att jag helt enkelt bara hade valt en lite väl låg ansträngningsnivå som loppstrategi. Jag hade utan problem kunnat kapa minst en halvtimme av totaltiden på att vara mer aktiv i uppförsbackarna och sprungit lite snabbare i backarna från Sertig Pass till Sertig Dörfli och ytterligare mycket tid genom att inte stanna och beundra utsikten. Men varför springa i berg om man inte tittar på omgivningen? Jag var mentalt inställd på att känna en viss nivå av smärta att springa en mara men när det inte gjorde ont nöjde jag mig med en mindre ansträngning än "nödvändigt". Jag hade inte koll på mina gränser, en sak jag får utforska i framtida lopp. En del av skulden ligger kanske i den mycket väl tilltagna maxtiden och cut-off tiderna, det gjorde att jag aldrig kände någon tidspress.
De här samlade tankarna och "klagomålen" är inte alls negativt menade. Jag skulle inte kunna vara stoltare över mig själv! För min del är det bara ett sätt att få ner på pränt de saker som jag vill förbättra och utveckla till mitt nästa långa långlopp, för jag har verkligen blivit superinspirerad efter Swiss Alpine. Jag ska inte springa någon mer maraton i år, men väl ett par andra traillopp, bland annat Tenerife Bluetrail. Till nästa vår har jag planer på flera äventyr, ingenting spikat ännu men det inkluderar självklart löpning och höga berg. Det betyder flera månaders träning, både i skogen och på gymet i vinter, och där ska jag försöka förbättra det jag kan i min löpning.
And now for something completely different! för att citera Monty Python.
