Är Rune Larsson Gud?

Det korta svaret är: Nej, troligen inte. Men just nu är Rune min husgud. Med sin skönt lugnande trollhättedialekt berättar han tillsammans med Jonas Buud i det första avsnittet av Studio Marathon om vad som krävs för att klara av och få ut den bästa upplevelsen av det första ultraloppet.

Rune Larsson (bild lånad från Kullamannens hemsida).
Kvällen innan Kullamannen-loppet håller Rune en föreläsning
på Rusthållargården i Arild. Kostnad 295 kr (inkl buffé
med bland annat skånsk äggakaka)

Både Rune och Jonas är väldigt avslappade i sina tips: starta långsammare än du har tänkt dig, var mentalt förberedd på visst obehag, öva på att äta och dricka under träningen. Och båda två bekräftar också det som varit min tes ända sedan jag påbörjade den här senaste äventyrsresan mot min första ultra efter Swiss Alpine Marathon i somras: det krävs inte en supermänniska för att genomföra en ultramarathon. Kan man springa ett vanligt marathonlopp kan man springa en bit till. Det som krävs är att man VILL springa längre!

För mig som är en högst medelmåttig motionslöpare är det här mumma att höra! Det krävs envishet, målmedvetenhet och lite jävlar-anamma. Det har jag om jag bara vill. Det ekar lite av Scott Jureks visdomsord: If you can walk, you can run.

Studio Marathon tillåter inte att man lägger upp filmen på Blogspot, men klicka på länken först i den här meningen så kan du se hela intevjun.

Just nu befinner jag mig nånstans mellan Jag ska försöka och Jag kan.

En film jag sett ett par gånger senaste veckorna är den här med Michael "The Fruitarian" Arnstein och hans Western States 2011. Han börjar loppet i en härlig positiv stämning, inget kan knäcka en fruktarian, men någonstans längs banan ändras hans blick och hållning, rösten blir en oktav högre. Han nästan knäcks av sin egen kropp och stapplar över mållinjen på Placer High School i Auburn (allt är relativt, han klarar ändå sub-24 timmar och får silverbältet). Klart sevärd film!