“A man must love a thing very much if he not only practices it without any hope of fame and money, but even practices it without any hope of doing it well.”
Från Kilian Jornets facebook kom för en stund sedan sorgliga nyheten att Stephane Brosse omkommit i en olycka under ett försök att korsa Mont Blanc-massivet. Det skulle bli den första delen av Kilians projekt Summits of my life.
Från Kilians facebook-uppdatering:
"We
regret to announce that during the attempt of the Mont Blanc crossing
by Kilian and Stéphane Brosse this morning, Stéphane lost his life in an
unfortunate accident. In these difficult times, Kilian is well
physically and is devoting all his energies to support the family and
friends. In the upcoming days he will issue an official statement. Thank
you for your understanding and support. Kilian team."
Uppdatering: Olyckan inträffade på 3900 meters höjd på l'aiguille d'Argentière när en lavin drog med sig Stephane Brosse vid passering av en ravin (couloir). Trots att Kilian och de andra i sällskapet omedelbart tillkallade hjälp och bergsräddarna ryckte ut med helikopter kunde inte Stephanes liv räddas.
Sedan loppet i Kristianstad i lördags har jag knappt kunnat gå. Vaderna protesterade redan i söndags morse och sedan blev det bara värre. Igår kväll gick jag till Friskis och körde ett spinningpass och det kändes lite bättre efter det. Vadmusklerna värmdes upp lite och gick att stretcha ut. Instruktören verkade lite sur för att jag inte cyklade som han sa att jag skulle göra, men jag struntade i det och körde stående cykling hela passet eftersom det känns mest löpstegslikt.
I morgon är det dags för första asfaltspasset på nästan en månad och det ska bli skönt! Malmö är platt och tråkigt, så det blir mp3-spelare med lite sköna podcaster från UltraRunnerPodcast. Intervjun med Ellie Greenwood är bra tycker jag, hon verkar väldigt glad och ödmjuk.
Nej, jag menar absolut inte att det skulle vara något fel på dagens deltävling i Salomon Trail Tour i Kristianstad. Tvärtom. Arrangemanget var suveränt, funktionärerna längs banan mycket vänliga och peppande och vädret kunde inte ha varit bättre. Men jag vet inte vad jag ska kalla den sorts löpning som bjöds på i spåret. Det här var helt nytt för mig och jag fullständigt älskade det! Terrängen bjöd på långa sträckor med knappt skönjbara stigar genom skogen (hade det inte varit så väl märkt med rödvita band hade jag inte hittat) och det var ganska kuperat. Underlaget var mjuk mossa, stubbar, stenar och t.o.m. stockar som man fick hoppa över. Det kändes... ursprungligt? Jag norpar en bild från arrangörens facebook-sida för att illustrera hur det såg ut.
Vad kallar man den här sortens löpning för? Traillöpning, stiglöpning, terränglöpning och orientering stämmer ju inte riktigt. Det enda ordet jag kan tänka mig som faktiskt beskriver dagens löpupplevelse är fri löpning. Hela tiden anpassa steglängd och fotisättning/placering efter en ständigt skiftande terräng. Det är nog ingen stor överraskning att flera av de främsta löparna i loppet är orienterare i grunden.
Precis som på Kullamannen hamnade jag ganska direkt i en bra grupp löpare som höll samma fart som mig och vi hade sällskap hela vägen från 2 km till målet. Det var ingen som direkt pratade, alla var fullt upptagna med att springa och djupandas. När det var ungefär en kilometer kvar kom jag in i en andra andning, fick krafter från okänt håll och kunde gå om och förbi flera av de andra i gruppen och droppade hela gruppen i en underbart skön, teknisk nerförsbacke och gick i mål på ungefär 1.20! Är det träningslägret på Mallorca som burit frukt? Jag kapade 27 minuter från Kullamannen (som visserligen hade betydligt fler höjdmeter) och min Suunto Ambit registrerade en PTE på maximala 5.0. Ambiten säger också att jag behöver vila 47 timmar efter dagens löpning så på måndag kväll kan jag börja ladda och träna koncentrerat på Swiss Alpine!
Jag vill slutligen tacka arrangörerna vid Härlövs IF och Salomon för ett superarrangemang i en alldeles underbar del av Skåne! Nästa år ska jag springa den långa sträckan så jag kan njuta längre tid i spåret.
Nu är jag anmäld! Efter månader av väntan och en intetsägande hemsida har Tenerife Bluetrail äntligen öppnat för anmälningar. Hittills finns sidan bara på spanska, men anmälan finns även på engelska.
Den 20 oktober kommer jag att springa 20 kilometersloppet. Det blir 4784 höjdmeter sammanlagt, varav 2173 positiva höjdmeter. Det ska bli så jäkla kul! Jag har lagt upp ett klipp från loppet tidigare och bjuder här på ett till, titta och njut av den underbara naturen!
Edit 120919. Nu har de ändrat höjdmetertalet: 2760 höjdmeter totalt och 1166 positiva höjdmeter.
Kort inlägg idag. Jag snubblade på den här lilla pärlan för ett tag sedan och har återvänt och tittat på klippet flera gånger. Korta, enkla regler för att få ut det mesta och bästa från din stiglöpning.
Åh, förresten! Kolla gärna in Trail runner nations podcaster, massor med supertips från, om, av och med löpare! Suveränt att lyssna på i spåret.
Så var träningslägret på Mallorca över. Och vilket läger det blev: långa vandringar i bergen och massor av vatten och sportdryck på dagarna och god mat och gott vin på kvällarna.
Jag bodde i Sóller och Port de Sóller, som ligger mitt i bergskedjan Serra de Tramuntana på västra Mallorca. Sóller ligger i en dal på ca 40 meters höjd över havet och omges av 500-1000 meter höga berg. Från staden behöver man inte gå någon längre sträcka för att komma till den historiska vandringsleden la Ruta de Pedra en Sec, även kallad GR-221. Leden är en gammal vandringsled som lokalbefolkningen byggt och underhållit under flera hundra år och består i sitt nuvarande skick av åtta etapper som var och en i stort sett är lämpliga dagsetapper för vandrare. Sóller ligger mellan etapp fem (Can Boi-Muleta) och sex (Muleta-Tossals Verds) så båda etapperna är tillgängliga direkt från staden. Etapp fem är nästan en mil och har ca 700 höjdmeter totalt och etapp sex är 27 km och 1900 höjdmeter.
Det blev tre vandringar och två långa och riktigt jobbiga gå-spring pass. Sammanlagt
under veckan fick jag ihop knappt 120 km vandring/löpning och 9000
höjdmeter! Jag är så förbannat nöjd med mig själv! Trots de många
höjdmeterna var jag fräsch i både ben och knän dagen efter och det blev
mellan 4 och 8 timmar på fötterna varje dag.
Sträckan mellan Deiá och Embalse de Cúber (dvs ungefär etapp 5-6) är den mest ursprungliga och bäst bevarade delen av GR-221. Till största delen är leden stenlagd även om det kan vara jäkligt tekniskt bitvis. Jämför tex de här två fotona som visar skillnaden:
En bra och fint lagd stenväg
En mindre bra och riktigt teknisk bit av leden
Jag vågade först inte springa nerför ens på de bra partierna av leden eftersom det var svårt att se uppstickande eller lösa stenar, men när jag väl tog mod till mig och provade funkade det ganska bra. Jag tror inte banan på Swiss Alpine är så teknisk som den undre bilden men det känns bra att ha fått prova på att springa både uppför, nerför och på platten i rejält teknisk terräng inför det loppet som ju är mitt stora mål för året.
Av någon anledning verkade det som mina vanliga löparskor, ett par Mizuno Rider, funkade bäst att springa på den här typen av underlag med, mina Montrail funkade bäst på vanlig skogsstig och klipphällar, på stenarna var de helt enkelt för hala (!). Tack och lov sparkade jag inte i någon sten för ingen av skorna har något tåskydd att tala om.
Tyvärr blev de rörliga bilderna som jag tog själv inte särskilt bra, så jag behåller dem för mig själv. Men för drygt en månad sedan gick ultraloppet Ultra Mallorca Serra de Tramuntana och på YouTube hittade jag det här klippet från det lite kortare loppet, 62 km och 4300 positiva höjdmeter. Loppet följer så gott det går GR221. I klippet syns också lite bättre hur oerhört branta vissa sektioner av leden är. Vinnaren av loppet sprang de 62 kilometerna med 5.15 tempo, en hastighet jag knappt klarar på platt mark!! Men man har 16 timmar på sig att gå i mål, så det kanske vore något för nästa år (?). Nu vet jag i alla fall att de många timmarna on foot kommer jag att klara bra.
