16 dagar kvar

Ja, nu är det bara sexton dagar kvar till Swiss Alpine. Börjar bli lite nervös. Jag vet att det är fånigt att bli orolig för ett lopp, men det känns inte som jag riktigt gjort allt jag kan för att det ska bli bästa möjliga resultat. Jag har kanske inte sprungit så ofta eller så långt jag velat. Jag väger fortfarande lite för mycket (inte jättemycket, men kunde jag gå ner 3-5 kilo till hade det varit OK). Det jag har full koll på är omständigheterna runt loppet. Jag har kollat banprofilen, vilken utrustning (skor, kläder, midjebälte/ryggsäck, mat och dryck) som behöver vara med vid olika väderlekar och hur fort jag behöver springa/gå i olika partier av banan för att klara mina tidsmål. Det som kan gå fel är alltså jag själv. Gulp!

Har jag tränat tillräckligt? Jag tror det. Jag är faktiskt lite glad att jag valde en bergsmara som mitt första maratonlopp. Hade jag valt en stadsmara istället hade jag haft krav på mig, både från andra och mig själv att klara 42195 meter på en viss tid. Skamgränsen för maraton verkar vara 4-4,5 timmar och det finns ett krav (mer eller mindre officiellt) på att man måste springa hela tiden. I ett bergsmaraton råder lite andra regler, det är fullständigt acceptabelt att gå vissa delar av banan eftersom det går fortare och är mer energieffektivt än att springa. Skamgränsen i en bergsmara beror helt och hållet på hur många höjdmeter banan innehåller och hur teknisk den är.


Det känns bra att veta att jag inte är ensam om att (nästan) ta mig vatten över huvudet. Killen i dagen klipp är visserligen ganska vältränad, men knappast konditionsmässigt. Att han trots det anmäler sig till, startar och genomför ett lopp som är klart utanför hans "comfort zone" tycker jag är så jäkla imponerande! Det visar att ens förmåga att klara av svåra och tunga uppgifter sitter lika mycket i huvudet som i kroppen, ge dig fan på att klara något och det finns ingen kraft som kan ändra på det.

DO EPIC SHIT!