Skön långfredagsrunda och uppdatering om Barkley

Idag var jag på Kullahalvön och sprang något som förhoppningsvis liknar Kullamannen. Det blev sammanlagt 17 kilometer på en OK tid, men det jag tog med mig därifrån var naturupplevelsen! Så vackert, solen sken fast det var lite kyligt och blåsigt. Stigarna går upp och ner hela tiden och man är aldrig långt från klipporna ner mot havet så man ser och hör havet nästan hela tiden. Vid ett par tillfällen tappade jag bort mig och hamnade på stranden, varifrån jag sedan fick klättra tillbaka upp till den stig jag hade tänkt att följa. Det var fantastiskt bra träning. Ju oftare jag springer i backiga områden, desto lättare är det att acceptera att det faktiskt tar emot i uppförsbackarna men att belöningen är att tröttheten försvinner när man börjar springa i nedförsbacken som följer. Fick även chans att träna på att springa med vätskebälte. Det funkar bra när flaskan är full eller tom, men jag störs av det slushande ljudet av en halvtom/halvfull flaska. Jag har sett att Osprey gör vätskesystem som även passar till Salomons löparsäckar och funderar på att köpa en liten vätskepåse till ryggsäcken istället, då kan man springa ljudlöst i alla fall.

En liten uppdatering när det gäller the Barkley Marathons (som jag skrev om härom dagen). För första gången i loppets historia gick tre löpare ut på femte varvet och alla tre klarade sista varvet inom maxtiden. Brett Maune slog dessutom banrekord.

Start: Mar. 31, 2012 at 9:12 AM

                           20 mi  40 mi  60 mi  80 mi  100 miles
Brett Maune, CA             7:41  17:20  29:01  40:46  52:03:08! (CW)
Jared Campbell, UT          7:41  17:20  29:01  40:47  56:00:15  (CCW)
John Fegyveresi, Antarctica 9:07  20:01  32:21  46:26  59:41:21  (CW)

Läs gärna tredjemannens racereport på hans blogg.

Dagens inspiration kommer från TEDx, där ultralöparen Krissy Moehl idag berättar om vad den personliga inställningen och känslan kan betyda för utgången av ett lopp (och för en träningsrunda också antar jag).