Thursday, October 25, 2012

Skojigare saker från Tenerife

Det tragiska dödsfallet under Tenerife Bluetrail lade naturligtvis sordin på stämningen den sista dagen på min träningssemester. Men fram till dess hade det varit en otroligt lyckad vecka, med fint väder, god mat och dryck och vackra berg och stigar. Det började dock med panik!

Jag hade varit inställd på att åka den 15 oktober så när telefonen ringde på morgonen den 14:e fattade jag först inte vad kvinnan i andra änden av luren sa: Hej, det här är från resebyrån och du var inte med på flyget till Teneriffa som gick i morse. Jag hade lyckats missa flyget! Snabbt, snabbt hitta en ny resa, knappt 3000 kronor enkel resa och via Barcelona, och anlände 24 timmar senare till Tenerife. Tack och lov hade jag hotellrummet kvar i alla fall! Jag köpte en karta över vandringslederna och tog en lokalbuss upp i bergen ovanför Puerto de la Cruz för en första inledande och, trodde jag i alla fall, snabb vandring på 13-14 km. Jag började vandringen vid 3 tiden och räknade med att kunna ta bussen tillbaka vid sextiden. Det var oerhört brant första 6 km, stigen var täckt med barr från pinjeträden som gömde stenar och rötter.

Bilden ljuger! Det var brant!






















När jag kom upp till det ställe där stigen började gå nedåt var klockan redan fem och jag hade bara två timmar till solen skulle gå ner, så jag började småjogga mot byn Pinolere, 900 höjdmeter längre ner. Stigen här var lika brant och jag ville inte skada mig på den tekniska stigen utan tog det riktigt försiktigt. Klockan var nästan halvåtta innan jag kom fram till Pinolere och det var mörkt. Dumt och farligt! 13 km med powerwalk hade tagit mig  fyra och en halvtimme.

Under de nästa dagarna åkte jag till olika ställen i bergen och gjorde olika delar av de fantastiskt välmarkerade vandringslederna. Det är bara att följa färgerna som målats på stenar och träd för att hitta rätt. Kartan behövdes aldrig för att hitta rätt i bergen, men var kul att ha för att på kvällarna planera nästa dags rutt.

Den längsta vandringen jag gjorde var 30 kilometer, det mesta platt eller svagt utför, från El Portillo till Aguamansa. Dimman låg tjock och man såg ibland bara fem-tio meter framför sig. Det var som att gå i en bubbla, jättehäftig upplevelse. Det var först på en senare vandring som jag insåg att jag gått på flera ställen med lodräta stup på upp till femtio meter!

















På lördagen var det så dags att springa det lopp jag rest till Tenerife för, 20 kilometer av konstant uppförs- eller nerförsbacke. Jag vaknade klockan fem och åt vitt bröd, bananer och drack en liter chokladmjölk. Bussen hämtade på ett grannhotell och vi släpptes av på en parkeringsplats där det var kolsvart, svinkallt och blåsigt! Tack ock lov hade jag med mig en smartwool-tröja, vindjacka och en ylle-buff, men en del hade kommit i bara kortärmat och shorts, så de frös som hundar! När solen gick upp blev det lite varmare och vi gick ett par hundra meter in i skogen där starten skulle gå. Lite typiskt spanskt hade de glömt aktivera chipen så starten blev försenad med en kvart, men vad gjorde det? Stämningen var mycket god och jag pratade med flera av de andra löparna. De sa att loppet efter förra årets premiär fick rykte som ett trevligt lopp och som passar de allra flesta. En del hade vanliga vandringskläder och skulle tydligen gå hela loppet. 


Jag ber om ursäkt för den skakiga och sneda bilden i det här och andra klipp men jag använder en handhållen Contour och de är visst lite svåra att hålla rakt... Och stilla...

Efter en runda på ett par kilometer runt startområdet började uppförsbackarna på allvar, jag tror inte någon sprang hela loppet. Stigen var ordentligt teknisk med stenar och rötter överallt. När vi kom upp på banans högsta punkt började en alldeles otrolig sektion där man sprang på en smal stig och hade stup på upp till 100 meter till vänster och en lika lodrät bergsvägg till höger. Underbart! Det var just efter att ha sett det här i ett youtube klipp förra året som jag bestämde mig för att springa Bluetrail! Och det var precis lika vackert som jag drömt om!



Återigen, ursäkta för de konstiga vinklarna!

När nerförsbackarna började insåg jag att jag gått samma sträcka tidigare under veckan. Det var nästan 1000 höjdmeter ner till målet i Pinolere och mina knän skulle ta ordentligt med stryk om jag inte var försiktig. Redan efter en kilometer var smärtan i högerknät för svår för att kunna fortsätta springa. Jag var ungefär två timmar in i loppet och började gå försiktigt neråt. Ibland blev jag passerad av en löpare, men för det mesta såg jag ingen annan. Vid tre kilometers skylten planade det ut lite och jag började springa igen. Kom ifatt två spanska tjejer och hade sällskap med dem hela vägen till målet. Jag sprang ganska lätt i kroppen över mållinjen på 3 timmar och 36 minuter, glad och mycket nöjd med min insats. Speakern fick reda på att jag, som var en av de få utlänningarna i fältet, pratar spanska och höll en liten högst improviserad intervju med mig! Första gången jag pratar i mikrofon var lite nervöst, men jag tackade i alla fall arrangörerna och berömde den suveränt vackra och stenhårda banan.

Efter lite stretching beställde jag en kikärtsgryta med kött och en välförtjänt öl vilket var så jäkla gott! Det gör verkligen underverk att få varm, salt mat och öl i kroppen direkt efter en stor ansträngning. Det borde vara obligatoriskt med någon form av enkel, billig och närande mat i målområdet!

Infarten till Pinolere
Nummerlappshämtning i Santa Cruz 
Teknisk "stig"!
Tokbrant i verkligheten, men ser ut som ett salsgolv
Lättlöpt och vackert
Finns det något godare efter ett hårt lopp?
Förste man i mål på ultrasträckan, Santi Obaya från Asturien.
Min trogna följeslagare i bergen
Nya favvoskorna (nästan)










































































































Jag fick inte veta att en av löparna i 20-kilometers loppet avlidit av en hjärtattack och att organisatörerna avbrutit hela Tenerife Bluetrail förrän dagen efter. Men trots det trista slutet hade jag en helt underbar aktivsemester och kommer helt säkert att återvända för mer stiglöpning i de kanariska bergen. Min Ambit säger att jag fortfarande (drygt fyra dagar efter loppet) har 10 timmar kvar av "recovery". Bäst att lyda. God natt!

No comments:

Post a Comment