Saturday, February 23, 2013

Den vandrande smärtan

Precis tillbaka från den andra ultraintervallen. Vadå andra tänker du? De andra har ju sprungit sin fjärde? Ja, jag hade bara ingen lust att springa med pannlampa mitt i natten så jag startade klockan sex istället med den tredje intervallen. Tog bilen ut till ett helt öde Bokskogen och min favoritrunda, 7 kilometers-slingan  Såg en underbart vacker soluppgång på vägen tillbaka till Torups slott och luften var hög och kall. Drack lite varm choklad och åt en ostmacka innan jag körde tillbaka till Malmö, det kändes ungefär som när man hade idrottsdag i skolan. När jag kom tillbaka till Bokskogen vid 9 fanns det gott om flanörer i spåren och en och annan löpare som halkade fram lite försiktigt. Bitvis är det blankis i spåret så man får springa en bit ut i skogen där det är mindre is.

Klockan tolv är det dags för min tredje runda, jag ska försöka springa, men vid minsta motstånd eller smärta i knät kommer jag att gå. Ja, ända sedan loppet på Tenerife i höstas har jag haft en gnagande, molande smärta i ena knät. Först var det i högra knät, sen vänstra, högra och nu sitter smärtan i vänster knä igen. Jag har fått ordinerat specifika styrkeövningar för att stärka knät i sidled. Det går jättebra att springa rakt fram och på asfalt, men när jag springer på stig gör det ibland ont att springa i nerförsbackar, särskilt på tekniska nedförbackar. Hittills i år har det blivit 90 % alternativträning (styrka och spinning) och bara 10 löpning. Jag har upptäckt en helt ny värld på Friskis: Bosu-bollen är min nya bästa kompis! Jag har också lärt mig uppskatta HIIT i form av cirkelgym, tänk att man kan få upp pulsen till nästan 90% bara av styrketräning! Jag är för det mesta den som svettas ner maskinerna mest, men det struntar jag i för det är så jäkla skönt efter passet när magmuskler, armar och lår värker.

Den här helgens ultraintervaller är min come back på stigarna. Jag hade först tänkt ställa upp i motionsklassen, men med tanke på knät och de större och roligare målen som väntar under senvåren och sommaren tar jag det riktigt, riktigt, riktigt lugnt. Första intervallen tog en timme och andra 1.10 över sju kilometer. Om jag kör alla sex intervallerna (sista klockan nio i kväll) får jag i alla fall ihop lite drygt fyra mil, vilket är fantastiskt bra för min del.


















Dagens youtube-video kommer från 2012 års upplaga av Kilometre Vertical de Fully, ett lopp jag testade 2011 och som jag vill göra om någon gång eftersom jag tog slut helt och hållet efter 700 höjdmeter och avslutade som i en dimma. Helt underbart alltså!



Och nu iväg för tredje intervallen!

1 comment:

  1. Uppdatering: Avbröt ultraintervallerna efter den fjärde. Kroppen, knoppen, magen och knäna är okej. Sammanlagt 28 kilometer stig känns som bra laddning inför loppet på Mallorca om knappt två månader.
    /Peppe

    ReplyDelete