En månad kvar till Mallis

OK...? Vinter igen. Prognosen säger mer snö och minusgrader till helgen. På lördag byter vi till sommartid och samtidigt snöar det. Det sätter käppar i mitt träningshjul i alla fall, det långa pass jag planerade för på lördag får jag skjuta fram en vecka (eller kanske skulle man ta en semesterdag mitt i veckan och springa den del av Skåneleden jag tänkte mig?) Jag hoppas innerligt att vädret inte blir en trend för resten av året, loppen jag sprang 2012 var jättesköna och härliga, men alla utom Salomon Trailtour Kristianstad skedde i lite halvdåligt väder. I år vill jag ha strålande sol på alla loppen! Lite så här kanske:

Idag är det exakt en månad kvar till årets längsta lopp, 63 km genom Tramuntana-bergen på Mallorca. Träningen kunde gått bättre och vädret kunde varit lite trevligare. Men, jag ska inte klaga. Jag har fått till två bra, riktigt långa pass med varierande löpning och speed walking och kan jag bara komma ut på Skåneleden innan avresan känns det rätt OK.

Tidigt på morgonen den 20 april kommer bussen att gå från Port de Pollenca för transport till starten i Valldemossa. 10-16 timmar senare kommer jag att springa/gå/krypa över mållinjen i Pollenca och jag ser verkligen fram mot äventyret! Det ska bli riktigt kul att se vad min kropp säger om att vara i farten så länge och även vad huvudet tycker.

Jag läste någonstans att man skulle försöka att tänka på sträckan i etapper (vätskestationer till exempel) eller dela upp sträckan i delar man känner till väl. Jag har 3 kilometer till och från jobbet, en sträcka jag går varje dag. Det skulle innebära att loppet på Mallorca motsvarar 21 rundor fram och tillbaka till jobbet. Det är begripligt för mig och låter inte så jobbigt. Någon påpekade att det är ungefär 63 kilometer mellan Malmö och Helsingborg, en sträcka som jag också känner väldigt väl. Problemet med den bilden är bara att för att motsvara Trail Malloca skulle någon ha placerat drygt ett Kebnekaise mellan städerna. Att istället tänka sig hundra höjdmeter mellan jobb och hem (gånger 21) känns överkomligt. På något vis. Det kanske stämmer det där med att springa en ultra är 90 % mentalt? Snart får jag veta.

Scott Jurek: "I think anyone can run an ultramarthon, it´s really about having the desire, having the will. If you can walk, you can run."