Sunday, September 2, 2012

STT Kåsjön

Solen sken och Götet visade sig från sin bästa sida. Ett par hundra löpare hade kommit till Kåsjön och Salomon Trail Tour. Start och målområdet låg precis vid stranden. Jag hade sett fram mot att få springa det här loppet sedan förra hösten, eftersom det skulle gå på en fin bana och vara välarrangerat. Planen för loppet var att hålla mitt eget tempo och bara njuta av naturen och av att springa tillsammans med likasinnade.

Från Salmon Trail Tour Kåsjön 2012


















Efter att ha kört bil från Malmö hann jag precis lagom hämta nummerlappen och fylla på med lite GU innan det var dags att bege sig till starten. Första kilometern gick på asfalt innan själva trailen började. Redan i första backarna visste jag att jag valt fel skor, mina favvoskor från Montrail hade inte tillräckligt grepp på blöta stenar eller i leran. Efter ungefär tre kilometer sparkade jag i vänster stortå i en sten som låg och gömde sig i blåbärsriset och några hundra meter senare var det dags för höger stortå! Det kändes som om något gick sönder och jag funderade på att bryta. Jag började gå istället, det var ju ungefär lika långt åt båda hållen.

Banan gick i en oerhört vacker natur och höjdpunkterna var helt klart två raviner som man först tog sig ner i och sedan fick klättra upp ur via nästan lodräta passager. Det var riktigt kul att springa i kärr också, när jag kom dit hade redan flera hundra löpare passerat så det var inte många fasta tuvor kvar att hoppa mellan. Vid den andra vätskestationen fick jag många uppmuntrande ord och varje gång jag passerade någon av banvakterna hejade de mycket hjärtligt, trots att de måste ha vetat att jag låg nästan sist, och det gav kraft att fortsätta. Jag passerade 10 km skylten och provade att börja springa igen, det var ju bara 1,5 km kvar och min högra stortå pulserade inte längre. Strax därefter kom man ut på lite större stigar och sista ca 500 meterna av banan gick längs med Kåsjön. Jag linkade försiktigt in över mållinjen som näst sista löpare i herrklassen, ett nytt bottenrekord, men var ändå ganska nöjd med dagen. Jag hade fått "springa" i vacker natur, på en tuff och krävande bana och kände i benen att jag fått ta i ganska ordentligt.

Bilden lånad från Salomon Trail Tours hemsida


















Enligt Ambiten slutade loppet på 326 positiva höjdmeter (och lika många negativa) och min medelpuls, trots att jag "powerwalkade" drygt sex kilometer av loppet, blev 85 %, med en topp på 94 %, förmodligen vid den andra ravinen då jag kämpade hårt för att hinna i kapp en annan löpare där. Jag får också lägga till ytterligare en svart tånagel till de två jag fick efter Swiss Alpine, tack och lov är inget brutet. Typiskt att de Inov8-skor jag beställt just för att de ska ha bra tåskydd inte hann komma fram innan det här loppet. För den morbide läsaren finns det förresten på ultrarunner podcast en Black Toe Nail Hall of Fame (nej, inget av fotona föreställer mina tår).

Slutligen ett STORT, STORT TACK! till arrangörerna av loppet och särskilt till banvakterna som väntade på mig ute i skogen och peppade mig! Jag kommer gärna tillbaka nästa år, men då ska jag ha ett par andra skor på fötterna, med ordentligt tåskydd!

1 comment:

  1. Bra jobbat! Dessutom kom du ju faktiskt före alla som inte ställde upp....mig inkluderat. För övrigt kommer det troligen ett STT till Falkenberg nästa år. Där blir temat sand.

    ReplyDelete