Saturday, May 19, 2012

Superhårda Kullamannen

Det låter ju helt sjukt, efter flera olika lopp i Alperna möter man nästan sin överman i Skåne? Det verkar dock som att dagens Kullamannen som avgjordes i Mölle var det tuffaste loppet jag gjort. Tuffare än Swiss Alpines halvmara (21 km/1010 höjdmeter), hårdare för kroppen än Fully Kilometre Vertical (1952 m/1000 höjdmeter). Kullamannen loppet slutade på 12,4 km med sammanlagt 859 höjdmeter.

När jag räknar efter verkar det faktiskt som att sommarens stora utmaning Swiss Alpine Marathon har sin motsvarighet i antal höjdmeter per kilometer i Mölle. Swiss Alpines 42 km bjuder på 3270 höjdmeter (att sedan banan är nästan fyra gånger så lång...).

Loppet var helt fantastiskt, gick på smala stigar i antingen branta uppförs- eller nedförsbackar. I slutet av många uppförsbackar möttes man av sköna vyer över Öresund. Det regn som föll under förmiddagen och strax innan start gjorde att det på en del ställen var lite lerigt men mina New Balance 101 klarade uppgiften galant, det kändes som jag hade supergrepp både uppför och nerför, på sten, gräs, rötter och lera. Enda skoproblemet under loppet var att hälen gled i sidled i skon, men jag knöt om skorna vid Kullens fyr och sedan funkade de suveränt.

Andra halvan av banan innehöll i stort sett alla höjdmeter (kändes det som i alla fall), bland annat två tokbranta stigningar på kanske 40 %. Efter den andra av dessa stigningar var mina lår och gluteus maximus helt slut och jag tvingades till min första (och faktiskt enda) gångpaus på platt mark. från kilometer fyra och fram till målrakan hade jag sällskap av samma grupp människor, ibland lite före, ibland lite efter. Mitt mål med dagens lopp var att försöka komma i mål på 1,5 timme, vilket inte riktigt höll. Sluttiden i mål blev ganska dåliga 1.47. Under loppet ändrades dock målet till att slå de andra i gruppen och jag var så nära att lyckas, det var först sista femhundra meterna som en tjej smet iväg och gick i mål femtio meter före mig. Nåväl, det kan jag bjuda på den här gången för känslan när jag äntligen fick sträcka ut mig i gräset mellan komockorna och stretcha ut benen var obeskrivlig!

Nästa år kommer jag att stå på startlinjen igen för Skånes superhårda Kullamannen!

1 comment:

  1. Det verkar som du sprang 19km och i Ladonien så är den tiden riktigt bra.
    Mycket bra och välskriven berättelse

    ReplyDelete